I dag har jag jobbat hela dagen och varit inne sen kl 6 i morse, slutade kl 16 och då var det snabba puckar hem och slå på en kanna kaffe och sätta sig i solen :) underbart nu skulle man vara ledig i några dagar :)
Ja och en vecka har gått, och inte har jag skrivit något, jag som skulle skärpa mig. men det känns även som att om jag inte har något att skriva så ska jag inte bara skriva massa blajja som inte är så intressant heller. (hm undra om det jag skriver någonsin är speciellt intressant : p) huhu jaja det finns här för den som vill.
I dag har jag så ont i mina ben så att jag knappt gå, gud va det gör ont att träna. Var på gymmet och tränade ben i söndags och det var ganska tungt, Jonas är en ganska hård PT. Så det slutade i tårar av utmattning i många övningar. Kändes ganska bra i går, värken hade inte kommit riktig än, så då tyckte min mor och bror att vi skulle gå en liten promenad och det tyckte jag väl var en bra ide. Min kära underbara lilla mamma tyckte att vi skulle gå runt sjön som jag bor bredvid, och jag kände väl att det var ganska mycket för jobbigt, men det slutade med att vi gick rundan i alla fall, det är strax över milen runt sjön och det tar typ ca 2 timmar att gå runt.
Jag och bror fick stanna pga av kramp i benen (då bror oxå var med och tränade i söndags så var han med lite mör i benen), Vi har precis kommit på att man kan gå runt sjön, det var typ förra veckan jag och mamma skulle ut och promenera och vi har vår gamla vanliga runda som vi brukar gå, den tar typ 1 timme, men när vi kommit en bit så säger mamma, du jag har hört att man kan gå runt vikmanshytte sjön ska vi testa, och då var jag dum och sa jag det gör vi. Det var en promenad som jag inte kommer att glömma. Det började bra, vi gick längsmed sjön på vägen, men ju längre vi gick så kom vi längre och längre ifrån vattnet. Till slut så såg vi inge vatten längre utan det var bara skog skog och lite mera skog, men vi gick ju på vägen som vi trodde vit skulle gå på. Men när vi gått ca 1 timme så började vi bli lite oroliga över vart vi skulle hamna. Dom håller på att skörda mycket skog runt området där jag bor så vi såg en långtradare som stod parkerad och mamma frågade lite fint, -vart kommer vi om vi fortsätter på denna väg? gubben sa att han var inte helt säker men han trodde att man skulle komma tillbaka till v-hyttan, eller möjligtvis Säter. han tyckte i alla fall att vi skulle hålla till höger hela tiden.
Jaja jag frågade mamma om hon tyckte att vi skulle vända men näh vi fortsätter djupare in i skogen, längre i från sjön. jag kommer på under tiden att det finns ju faktiskt en väg som svänger upp i skogen från den vägen som jag åker till jobbet på, så jag vet att om vi hittar en skylt som det står turistvägen på, då vet jag vart vi kommer ut. "nästan hemma". Vi går och vi går inne i ett trans om att bara villa komma hem så ser jag inte riktigt vart jag sätter fötterna, så det jag trodde var en pinne på vägen var i själva verket en huggorm. jag hinner inte kliva på den utan när jag är typ en fot i från den så drar den i hop sig och jag skriker och knuffar mamma åt sidan och detta måste varit en rolig syn då vi två skuttar i sidled och skriker. Mamma visste ju inte vad hon skrek åt utan hon skrek bara för att jag gjorde det. Hon såg ju ingen orm. Haha ja skrattade gjorde vi i alla fall efteråt. Och äntligen så ser vi skylten med turistvägen och jag blir så lycklig, nu är vi på rätt väg. och efter en stund så ser vi vattnet igen och jag ser mitt hus långt bort på andra sidan sjön, var nästan så man ville hoppa i och simma över. Men äntligen framme så säger mamma det var en skön vända den ska vi gå igen. Och hon fick ju sin önskan uppfylld i går. och det känner jag i dag huhuhu, Bror sa att det var en mördarvända (och då är dom grova svordomarna censurerade) haha
fick ni er nog ett skratt ( hoppas jag )
kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar