Som min kära syster säger: förvarnar er för ett möjligtvis långt inlägg.... (kan tillägga nu när jag är klar att det är lååångt)
vad har hänt?! vi kör en kort sammanfattning sedan sist.
Ja sommarn bjöd på solsken vilket var helt underbart, jag och Mr J låg på stranden hela sommaren, jag då som en annan strandad val, vi fick ligga en bit i från alla så att jag inte skulle slänga skugga på dom som ville lapa sol. Med kylväska, strandstol och sudoku så kände man sig som en riktig strandraggare.
Det var grymt skönt att jag kunde
svalka mig i badet, det var kokande varmt ute och det var nice att man kände sig 100 kg lättare i vattnet än på land.
Dagarna kändes som en evighet, och ändå inte, jag förstår nu vad folk menar när dom säger att man går i väntans tider... kan inte det bara komma en lite krabat nu!!!!
Det är som sagt ganska tungt att nästan bära på 100 kg, jag lyckades gå upp 26,5 kg och då vägde jag mig en vecka innan lilla knodden kom. ( 96,5 kg bar jag på)
Han var beräknad att han skulle komma på söndagen den 10 augusti, och jag hade förvärkar i ca 3 veckor, jag svällde och fick ont i hela kroppen, barnmorskan sa att han var helt fixerad och hon å alla andra runt om mig sa att nu står det inte på tills han kommer. Jag hade ju räknat med att han skulle komma tidigare, jag var startklar redan i v.36.Men söndagen den 10 kom och den gick... ingen bebis. Alla känningar var som bortblåsta, svullnaden gick ner och jag kände bara att nu försvinner magen och det kommer inte att komma någon bebis,
Måndag den 11/8 BF+1, jag är skitförbannad, jävla skit. Vi drar till Avesta, Mr J ska shoppa ett nytt tennisracket, (tennis ett intresse som han plockat upp denna sommar, lite tack vare min mor som ville ha någon att spela emot) Jag typ tvingar J att vi ska gå ner på tennisbanan och testa det nya racketen, jag tycker ju förstås att jag kan spela emot honom, bara slå några bollar.
Jag fick nog lite hjärnsläpp och glömt bort att jag var höggravid för jag bokstavligt talat försökte att slänga mig efter den första bollen som J slog.. AJAJ det var de fogarna de, fy fan va ont jag fick, men äh bara att bita ihop, här ska vi sätta igång en förlossning, så i ca 1,5 timme spelade vi.. (eller spela var en överdrift, J slog på mig)
Tennisen skulle jag ha hoppat! Fy fan va jag blev dålig, kändes som att jag skulle gå sönder hela jag, kunde inte röra mig dagen efter.
Tisdag 12/8 BF +2 fortfarande ingen känning på att det skulle vara dags
Onsdag 13/8 BF +3, Nu är tålamodet slut, jag bakade scones till frukost, slog sedan på stort och bakade ca 200 bullar... Tiden gick så sjukt långsamt. Och av någon konstig anledning så tror man att det bara föds barn på natten, så om man inget har hänt på natten så tror man atomistiskt att man får vänta ett dygn till. Nu är det ju inte på detta sätt, utan det föds ju lika många barn på dagen som på natten, men känslan över att behöva "vänta" är olidlig.
Och inte blev det nå bättre utav att baka, blev bara helt slut. Torsdag 14/8 BF+4, J säger åt mig att jag ska sluta sura, ser ut som världen gått under... Och det känns typ som det.Vi slår igång en film och är på väg att laga mat då vattnet går, som tur är när jag är på toa, vi åker till Falun och får göra mätningar på magen i några timmar, med besked om att det händer för lite och vi får åka hem om vi vill, vi tar in på Scandic, fick en ny tid att komma till förlossningen för ny mätning kl 11 dagen efter. I hopp om att jag ska få käka en redig hotellfrukost innan det är dags att börja klämma ut bebis. Men icke, ingen frukost fick jag, men som tur var han jag få en hamburgare och en dusch innan första värken kom vid ca 22:30. Och Fredagen den 15/8 kl 06:46 så kom vår lilla krigare! Helt fantastiskt. Har aldrig upplevt något så häftigt i hela mitt liv. vi stannar i Falun tills på söndagen.
Vi är väldigt sparsamma med att visa vår klimp på bild, så jag kommer inte att dela med mig av så många, Jag är ju noll intresserad av Facebook och jag känner att massdelning av någon som själv inte kan bestämma om de vill vara med eller inte är lite sådär, sen känns det lite crap med att man delar med sig av rättigheterna till bilden, att vem som helst kan ta den och göra vad de vill med den. Så jag får fundera ut ett sätt att dela med mig ändå. Denna bild är redan ute i cyberrymden så den delar jag med mig utav.
och lyckoönskningar, det har väl inte riktigt lagt sig än och det är lite mer än 7 veckor sedan han kom. Man har inte riktigt funnit en "vanlig" vardag än, jag försöker successivt att börja få in rutiner på när man går upp på morgonen, äta och sen när det väl är dags att sova, och att det måste bli ett slut på allt detta fikande, ja Andrea det räcker med en slät kopp kaffe, behöver inte äta 4 bullar och 3 kex varje gång ( typ minst 2 ggr om dagen) ( men jag har ju bakat bullar av en anledning) Jag har bara tappat ca 10 kg och det hjälper ju inte till att ta bort de övriga 17 om jag fikar hela tiden! Jag får hela tiden höra att det lägger sig och att det bara kommer att rinna av med tiden, men jag mår jätte dåligt över att se ut så här, jag kan inte ha någonting i min garderob, tur att jag kan ta J`s kläder, men man känner sig inte ett dugg attraktiv, men jag vet att egentligen så spelar det ingen roll, då jag har fått världens mest underbara skatt! Allt är i slutändan värt det.
Allt är förövrigt fantastiskt, man hinner inte med så mycket om dagarna, men det är helt okej, jag har all tid i världen, som detta blogg inlägg, nu är jag uppe i 4,5 timme sedan jag började att skriva, Jag har hunnit amma 3 ggr och bytt 4 bajs blöjor, ja det är bara att ni börjar vänja er, för eftersom det är det jag gör hela dagarna så finns inte så mycket annat att skriva om, (nä då, fast egentligen jo).
Vi har hunnit med några utflykter under dessa 7 veckor, mesta dels kortisar, men förra helgen så var vi ner till storstan och hälsade på. Våra vänner har köpt hus och vi blev ner bjudna på husesyn. Vi valde väl kanske lite fel helg att åka på, då det var löningshelg samt att det var Lidingöloppet ( 40,000 startande) inföll just denna helg. yeay! Dåligt mycket folk i Stockholm. Jag blev då påmind varför jag bor i en liten sketen by som v-hyttan. Tacka vet jag grusvägar i skogen! (jag har kommit på att jag egentligen inte tycker om folk, helst inte när jag ännu inte klarat uppkörningen på barnvagnen)
Men vi fick några harmoniska stunder nere vid hamnen i solskenet på söndagen innan vi for hem.
Lite fina bilder fick vi till. Har börjat tycka att det är lite roligt nu när man börja kunna hantera en kamera. Jag ska läsa en kurs nu under tiden som jag är hemma och är lite ledig, är medlem på Moderskeppet, där finns det kurser i fotografi och bildbehandling, mycket intressant (eftersom att jag inte har något att göra om dagarna så kan jag ju sysselsätta mig med det ) (öh 5 min mellan blöjbyten och amningshjärna, det blir säker bra )
nu har jag suttit här en evighet och jag har en känsla av att Lilleman kommer att vakna vilken sekund som helst och då kommer jag aldrig att få ut detta inlägg.
Hoppas du inte hann somna innan du kom hit, väääääääldigt långt inlägg i know.
catch you on the flip side
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar